Det här med statusuppdateringar har stötts och blötts ett tag nu. "Jag vill inte veta vad du åt till frukost", "skriv inte att du tycker det är så härligt att det är fredag" är åsikter som ständigt vädras. Ändå är det oftast dessa typer av uppdateringar som förekommer. En lägesrapport från ett liv som är gött, men som det inte händer så mycket i för tillfället.
Människan har ett uppenbart behov av att delge andra sina aktuella tankar och sysslor, även om det egentligen inte kan vara någon i hela världen som har intresse av denna informationen.
Förutom de gånger där jag ser att en statusuppdatering som lyder "åt korv stroganoff till lunch" får 13 kommentarer i stil med: "nää ååååh GUD va gott :)" , "det åt jag med i förra veckan" osv.
Det verkar faktiskt finnas ett intresse att hålla med, eller i varje fall kommentera, dessa "icke-händelser" i andra människors liv. Det gör mig lite deppig, men samtidigt känner jag ett spirande hopp inför framtiden.
Ponera nu att de sociala medierna dör. Eller förbjuds. Om tio år finns inget facebook, twitter eller hamsterpaj. Vad händer då med alla människors behov av att delgöra världen sina sysslor och triviala tankar?
Det enda tänkbara alternativ jag kan se framför mig är att människorna börjar ropa.
I min spåkula ser jag frukt och grönsaksdisken på ICA Maxi år 2020:
Tvåbarnsmamman stoppar en ananas i trådkorgen och vrålar ut - Jag ska äta skivad ananas till frukostfilen!
Då kan det hända att en äldre herre vid tomaterna skriker:
- Det gjorde jag igår. Jättegott!! Och så skickar han iväg en smiley (eller en kjamiz) rakt äver citronerna.
My Ericsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar